Swedish Allied Forces Division

[hsultan]

Hela vägen mot målet var det lugnt, inte ett AA skott mot oss, inte ett enda fientligt plan. Man cirkulerade mest runt C-47an tills precis innan vi var framme vid staden då dök vi ner och sköt sönder så många AI styrda maskingevärs nästen som vi kunde. Jägarna landade alla säkert så vitt jag vet och övertagandet började, det tog sin tid men de han placera ut sig i staden och förbereda sig för en motattack som dock dröjde… men tillslut så lös området upp…

Satte Max RPM på motron, WP på och ett konstant kollade bakåt för att inte åka dit själv och kartan är min vän för att inte bli lurad i en fälla. Efter ett otal galna vändor upp ner vänster och höger så lyckas jag få in en skur kulor i cockpiten på düsken och han dalar sakta ner mot marken. Vänder om för att leta upp mitt nästa offer men inser direkt att jag har två nya 109or på min rygg! Tur i oturen så ser jag dem innan de är för nära och börjar genast dyka för extra farten och styr mot närmsta kamrat och ber om hjälp. Lyckas med mina cirkus konster och tar mig hela vägen till hjälp, den ena skräms bort direkt men det verkar som jag har en riktig piraya bakom mig kvar. Den typen som inte släpper ens rygg oavsett vad som händer, det är döden eller döda som gäller. Men något som jag inte har märkt innan är att düsken nu har ett numerärt överläge och så har det dykt upp fientliga AA kanoner i skogarna runt staden…

I mina flyktförsök så snirklar jag mig över St.Truiden igen och märker att våra soldater på marken tar stryk och ser något som troligen är en düsk tanks spårljus, det bådar inte gott. Lyckas snirkla mig fram till en flod som jag använder som kompass för att hitta hem till närmsta flygfält men det jag inte vet är att fler düska AA kanoner har dykt upp även på den sidan vilket tvingar mig att gira och ta höjd för att inte bli nedskjuten. Detta kostar mig energi som jag inte har råd att förlora nu när düsken har numerärt överläge och höjd på mig, i detta läge inser jag att jag är körd. Långt hem och för lite fart för att egentligen ha en chans men försöker så gått jag kan men en av dem klipper min vinge och jag krashar ner i en skog och min resa var slut… Det var intensivt och riktigt svettigt och precis hur kul som helst

Detta har jag saknat under min tid borta från battleground Love it...
Denna text skrev jag egentligen för min blogg men har ändrat den lite för att passa in här, där har jag även fyra tråkiga bilder som jag inte lägger in här för jag orkar inte skapa miniatyrer av dem. Hej svej!
_________________

Min blogg som inte handlar om penisar

[Andjan]

Trevligt med sånna här berättelser om vad man upplever i spelet. Känner igen mig i att det finns vissa missions som man är jäkligt nöjd med oavsett slutet. Man har helt enkelt presterat jäkligt bra och varit med om något som ger en kick. Det är sånt som göra att man trots allt annat skit faktiskt kör det här spelet.
Sen är det rätt kul med squaddisarna oxo iofs

/Andjan
_________________

[hsultan]

Oja segern är inte det viktigaste, jag är nöjd så länge det är kul och det är ganska enkelt att leva sig in i spelet

Tex var jag med i ett anfall på Meh(minns inte vad staden hette) igår natt, satt från strax efter/innan ett till halv sex på morgonen utan att veta om det. Då har man levt sig in i det
_________________

Min blogg som inte handlar om penisar